hjärnan går på högvarv, jag tänkeroch tänker och tänker och tänker och tänker lite till. inte på bra saker utan bara på saker som får mig att må dåligt. varför måste allt alltid handla om henne?  varför hör hon aldrig av sig? är jag verkligen en sån hemsk person som vissa får mig att framstå? varför duger man bara ibland? som reserv. och varför kan jag aldrig vara stark nog att säga nej, eller säga vad jag tycker. Jag glömmer inte lätt, men jag förlåter alldeles för lätt. fast det kan vara bra i vissa sammanhang. Det kanske aldrig kommer bli som förut, men det kan alltid bli bättre än nu. Alla förtjänar en andra chans, men när man gett dem fler chanser, är det värt att fortsätta kämpa? och om man inte pratat med någon på hur länge som helst som man gärna vill prata med, fast man vet inte vad den vill. what to do?

You can´t please everyone.
You need to stick up for yourself. 

 


den här bilden får mig att må ruskigt bra. tänk vad musik kan vara underbart ibland.