Men du
glöm inte bort
glöm inte bort
glöm inte bort att du är värdelös
och illa omtyckt för den du är
ditt jävla svin
glöm inte bort att du är värdelös
det är väl inget mer med det

Det känns som att någon står och skriker det i mitt öra just nu. Jag är så irriterad, arg, ledsen, besviken och jag vet inte alla negativa känslor man kan känna.
Jag hade gjort buketten, den blev faktiskt ganska bra, jag skakade lite och kände efter så att ALLA blommor satt fast och det gjorde dom, skönt! åker till sunne, lämnar buketten, åker till torget för att kolla på niorna när de åkte traktor, pappa ringer och säger att M  försökt få tag i mig, hon ringer. blommorna har lossnat och hon vet inte vad hon ska göra, hon låter otrevlig (som vanligt iofs). Blommorna bara lossnade och den var väldigt tung i framkant sa hon. Klart som fan att den är  tyngre fram eftersom den är droppformad och hur kan blommorna bara lossna när jag satt fast dem ordentligt men visst kan jag ha gjort fel. Mannen kommer med buketten till torget (han kör och håller den i ena handen) blommorna i hänget har ramlat ur och vissa är till och med brutna. Hur fan kan dom va brutna om de "ramlat ur bara", det blir det ju inte ens om den ramlar, de måste ha slagit emot den i något, tappat den eller vad fan som helst. men visst, det är klart att det är mitt fel, det är lättast så!
Hela min kväll är förstörd det känns som jag har gråtit i 8593875475 år. jag känner mig helt värdelös och det hjälper inte med att mamma och pappa försöker få mig att förstå att det inte är jag som gjort fel eller att mormor ringde och berätta hur bra jag är, jag kan inte släppa det ändå.


här är en liten bild iaf!

Ska sova tidigt idag, orkar inte, vill inte, aldrig mer!