Igår började vi ju med begravningsprojekt och då började jag tänka på annemormor..

Vi pratade om olika kistdekorationer och då kom jag på va fint hjärtat var som vi hade på, och de 3 små hjärtarna från mig joakim och malin. Det ahr gått 3 år sen hon dog, men jag saknar henne fortfarande så det gör ont. Jag vet att ni inte kan förstå hur man kan göra det men så är det, Hon var ju ändå som min mormor!

Jag kommer ihåg på somrarna när vi gick på ängarna och plockade blommor, nör jag fikade hos dig varje dag efter skolan, promenaderna vi var på och när vi åkte tåg i källaren. och när du alltid ringde till oss den sista tiden och var förvirrad som man då tyckte va jobbigt men som jag saknar nu.

Jags kulle verkligen vilja spola tillbaks tiden och varit med dig ännu mer.

Och när jag och mamma skulle hälsa på dig en gång den sista sommaren, då var på sjukhus för att du hade ramlat och slagit i höften och du bra låg i sängen och kom inte ihåg vem jag var, det var så hemskt. jag har verkligen bilden av det i huvet som om det vore igår.

okej, nu sitter jag här och gråter, så bäst jag slutar..
men det finns ingen jag saknar så mkt som henne, usch! <3<3<3<3<3<3<3<3
   
Jag vet att ingen bryr sig men jag skriver det här för min skull, ingen annan behöver läsa.